U T V A N D R A R N A - en teaterföreställning

Här mötte administrative chefen Hannu med producenten Liisa oss vid tåget. Vi fick lunchsoppa i teaterns kantin och bekantade oss med lokalerna. Inte mycket tid att vifta på innan kvällens föreställning men lite stadsmyller hann det bli. Solen värmde, glassarna smälte och på gågatan var det tjockt med folk.

Vi hade återigen en lång förscen att brottas med. Vi i första scenen satte an det stora tilltalet.

Ali-Reza som sitter bredvid mig på tåget nu tycker att jag ska skriva att Johan mår bra, fast jag kan ju inte berätta hur vi bor... han skulle ha sin egen sitcom, hans lågmälda humor förgyller mina utvandrardagar.

Nu längtar han efter sina nära och kära som vi gör allihop. Han kollar på familjebilder i sin videokamera.

Efter föreställningen i Jyväskylä bjöds det flott på supé i foajén. Dessutom uppträdde några av skådisarna från teatern med låtar av Bengt Ahlfors, Brel, Cohen och ur Cabaret.

En kvinna som är aktiv i föreningen Norden och lärare i finska för invandrare berättade att det finns ung. 20 amatörteatrar i stan, och en av dem hade spelat en pjäs om finska vinterkriget med bara invandrade finnar i rollerna.

Jag avslutade min Jyväskyläkväll på jazzbar.

I Ali-Rezas videokamera finns en snutt från när han o Mina besökte oss på Öland i höstas. Jag längtar dit! Till Fina Kajsas och Anders Månssons hemtrakter som Vilhelm Moberg diktat.

Den som bott på Hotell Atlas i Kuopio vet att man har bra utsikt över stadens torg, förutsatt att man har ett rum åt det hållet. Det har jag. En journalist från lokaltidningen som intervjuade mig, Iso och Suzanna ville att fotografen skulle föreviga oss ute på torget, han ursäktade att "så här folktomt brukar det inte vara här". Jag började kolla ut genom mitt torgfönster. På glasskioskens tak stod en man och kopplade upp sig via ström från en lyktstolpe. Hm? saker börjar hända, bänkar och bord ställs upp i torgets ena hörn, en trailer kör opp och placerar sitt släp, fäller opp luckan, det lyser därinne, det är ganska folktomt nu också, klockan visar 23:44 på Ousuupankki mittemot mitt fönster, men det finns något i den där vagnen? korv? Siklöja inbakat i rågbröd med ister?(En lokal specialitet som jag ännu inte testat.)

I Finland kommer man att ta emot många människor på flykt inom de närmaste åren. Landet har just fått sin första integrationsminister med den nya regering som tillträtt. Killen från tidningen hade ännu inte sett vår föreställning men läst av det som skrivits om den, han var mycket upptagen av att vi i pjäsen påstår att många lever utanför samhället i Sverige, som gömda flyktingar.

I Somalia är så många på flykt nu i sitt eget land att man måste hyra sig en plats under ett träd för at slippa den starka solen, berättar en tv kanal.

När vi anlände med tåget hit blev vi mötta av teaterchefen Lasse som såg till att vi kom på plats, fick något i magen och orienteringskartor. Vilket utomordentligt mottagande av nya Kuopio besökare, kanske ett uppslag för flyktingsamordnare?

Catherine

Nu sitter jag på ett tåg genom Finland. Mil efter mil, björk efter björk susar förbi utanför fönstret. Vi passerar skyltar med fullständigt obegriplig text. Vet inte om vi är på rätt väg, rätt tåg, rätt plats, hoppas att vi kommer till Koupio.

Märkligt att Sverige och Finland ligger så nära varandra på kartan och ändå är så olika. Det känns väldigt utomlands att var här trots att vi grannröstar på varandra i Eurovisionsfestivalen.

FINLAND                                                   SVERIGE

Ishockey                                                      Ishockey

Lordi                                                            Carola

Tango                                                          Polska

Koskenkorva                                               Absolut

Tarja Hallonen                                            Fredrik Reinfeldt

Björkar                                                        Granar

Bastu                                                           Friskis & Svettis

Tystnad                                                       Artighet

Backhoppning                                             Damcurling

Marimekko                                                  HM

Doping                                                        Carolina Klyft

Tusen sjöar                                                 Hundra sjöar                                                      

Vemod                                                        Kyla

Karaoke                                                      Dans kring midsommarstången

Vinter                                                          Vinter

Nokia                                                          Eriksson                                                                    

Blond  & blå ögon                                       Blond & blå ögon

Piroger                                                        Köttbullar

Tove Janzon                                               Astrid Lindgren

Kahru                                                          Jofa

Sibelius                                                       Björn & Benny

Hyvästi från Helena

Ryktet säger att det finns läsare av denna blogg som saknar Finlandsrapportering. Jag tar mig an uppgiften att referera senaste veckans händelser. Just nu i Uleåborg, en stad i samma storlek som Linköping, på ett hotell med trådlöst Internet, med en utsåld salong med 530 publikplatser runt hörnet finns alltså er utsända.

Först en återblick. För exakt en vecka sen utvandrade vi via Finlandsbåt. Vi blev mottagna, efter en natt ombord med högljudda intryck, av en dam från Sveriges Ambassad och en från Esbo Stadsteater som visade sig heta Lea. Efter en kort promenad kom vi till en minikopia av Stockholms slott, för så ser ambassadbyggnaden ut, där fanns producenter och teaterchefer, kända o okända och pressfolk och en ambassadör som hette Eva och bjöd på lunch. Samma kväll spelade vi i Esbo Stadsteater, och bjöds på supé, och tal och tack av representanter från kommunen.

Onsdagen gick tre tappra av oss en naturstig på träspång över träskmark för att nå konstnären Gallen Kallelas ateljé vid Linudden. Indisk lunch och föreställning fullbordade dagen.

Torsdag avreste vi från Helsingfors centralstation till Tammerfors med tåg. Vi möttes av producenten Sari och åt idag mexikansk lunch före föreställningen. Tekniken hade haft det svettigt så vi skådespelare höll oss på behörigt avstånd från scenen innan de var klara strax före insläpp. En skål i sval och torr cava med ambassadören Eva och kultur o press attaché Anders samt teaterns adm.chef avslutade kvällen. På teatern. En oöppnad flaska cava försvann mystiskt och överlämnades till våra heroiska tekniker som räddat biffen. Föreställningen alltså. Den kvällen på hotellets restaurang hyllades de som hjältarna från Telemarken.

Tågresa till Vasa på fredagen, snöglopp och tågbyte i Seinäjoki. Teaterchefen Paul mötte oss och hjälpte oss tillrätta på hotellet. Nu hade det gått i ett resa,spela,resa,spela och vi började bli lite tjuriga, men en ledig dag hägrade. Paul och Marit som var adm.chef bjöd på sallad o dryck efter föreställningen och vi fick också bekanta oss bättre med vår finska turnéledare Emma och Anders från ambassaden som följer oss på hela resan. Hårt var det att stiga opp och åka tåg redan vid 9 nästa morgon, det var fem timmars resa till Oulu/ Uleåborg. Vid ankomsten bjöds vi på premiär, en ungdomsmusical som teaterchefen regisserat, med premiärfest med middag, dans och bra musik. Det var bra drag och vi kom igång på dansgolvet rejält.

Söndagen blev betydligt lugnare med promenad i solen och fika på torget. På kvällen turkiskt meze serverat av makedonsk servitör.

 Nu är det måndag, vi har besökt svenska skolan några av oss, eleverna ska se föreställningen ikväll, snart, inte bara dom, 530pers, utsålt! Jag avgår som lokalredaktör för utvandrarposten med omedelbar verkan och går för att sköta det jobb jag är här för att göra.

Catherine

Så är då denna Sverigeresa till ända. En resa mellan Skellefteå och Malmö. En vindlande färd genom öppet landskap och tät granskog. Förbi röda stugor med vita knutar. Förbi sjöar, kohagar och snöklädda fjäll. Sverige är fantastiskt.

Vägarna är framkomliga.

Hotellen erbjuder trygg och säker vila.

Vår pjäs granskas inte av en censurmyndighet.

Ingen av skådespelarna har blivit arresterad för att han/hon uttrycker åsikter som inte stämmer överens med den sittande regeringens.

Ensemblen är en brokig skara människor med olika sexuell läggning, etnicitet och religion, trots det har ingen råkat ut för vare sig fysisk eller psykisk tortyr.

Publiken har haft råd att både äta sig mätta, betala hyran OCH gå på teater, ingen behövde sälja sig, sina barn eller organ för att ha råd med detta nöje.

Turnebussen stötte inte på några gränskontroller med gevärsprydda soldater med svaghet för mutor och våldtäkt.

Javisst är Sverige fantastiskt.

Och imorgon kommer Kronprinsessan, det svenskaste vi har. Och lite tysk. Och fransk. Och brasiliansk. Undrar om hon kommer bära folkdräkt? Krona?

Svårt att skriva efter Ali:s inlägg, insiktsfullt och känsligt, men jag leker gärna reporter i min Utvandrarverklighet som sjunger på sista veckorna. Vi fick några (få) dagars välbehövlig vila i våra hem, de flesta verkar ha ägnat tiden åt att bli rejält förkylda. Själv är jag på turné igen, för Stockholm är inte mitt hem, och påsken blev mycket annorlunda än om jag fått gräva i min öländska täppa, och morsat på tranorna som jag brukar vid den här tiden. Men det var helt OK att äta lammkotletterna på Skärholmens torg efter påskaftonens föreställning och sen sitta och snyfta över Edith Piafs livsöde på bio. Påskdagen firade vi alla hemma hos Ali Reza med fantastisk persisk middag. På skärtorsdagen var många i publiken personal på Migrationsverket. Jag kunde inte låta bli att fundera på vad dom funderade på. De har ju ett så viktigt jobb. Undrar om deras arbetsgivare får dem att känna det. Precis som lärarna på högstadierna, och personalen på akutmottagningarna en lördagskväll och... skådespelarna som jobbar hela påskhelgen. Ojdå, det där bara slank ur mig, men att vakna och se marken täckt av snö annandag påsk kan väcka låga tankar. Iväg till teatern att spela! Det känns tryggt. Där vet man alltid hur det slutar.

Catherine